Mitt liv som Fia

Katter e så himla roliga. Iaf våra katter. Dom förvånar en hela tiden, riktigt listiga och smarta e dom (fast just de e knappast en nyhet). Här kommer ett dagsfärskt exempel.

Huvudkatter: Tuffe 3 år, och Laban 4 år.
Var: Mammas säng

Att Tuffe är en avundsjuk katt är ett känt faktum. Han tillåter inte att man gosar med en annan katt (i synnerhet Laban). Ser han att de fjantas med Laban så kommer Tuffe rusandes och börjar kramas och gosa han oxå, för att stjäla en del av uppmärksamheten. ja, Tuffe är en väldigt avundsjuk. Ingen ska få uppmärksamhet om inte han oxå får det. 
   Tuffe och Laban sover i var sin ände på mammas säng. jag sätter mig mellan dom och börjar krama Laban först, jag vet att tuffe kommer reagara men det är just det jag är ute efter, jag vill veta vad han gör. Så jag gosar och kramar Labbe. Då hör jag en bestämd röst bakom mig, Tuffe har uppfattat vad som händer och det får inte fortsätta, han måste sätta stopp för dumheterna!   Då reser han sig och kliver upp i mitt knä, kramas lite och e gosig. Jag fastnar lätt på kroken. När han är säker på att han vunnit mig så kommer genidraget: han går fram till Laban och sticker fram huvet. Ingen katt kan stå emot tuffes charm, inte Laban heller utan han börjar omsorgsfullt tvätta lilltages huvud, å tuffe kryper ihop å låter sig tvättas. han blir alldeles blöt på huvet! Genom detta smarta sätt har han sett till så att han hamnat i händelsernas centrum, och han kan lugnt snusa vidare tillsammans med sin stora vän Laban. Nu sussar de båda två som änglar bredvid varandra, änglar med ganska mkt rackartyg i!
Slutet gott, allting gott (enligt Tuffe)

Som sagt, Katter e bäst.