En tidsfråga innan jag trillat dit på riktigt
Tro det eller ej, men jag har börjat dricka kaffe. Men det värsta är att jag faktiskt tycker det är gott oxå! Hur f-n gick det till egentligen? Jag menar Erika har ju tjatat på mig i evigheter om att jag måste lära mig det, för annars är jag ingen riktig student. men jag har alltid svarat "aldrig i livet" eller nåt liknande. För de få ggr jag smakat kaffe, usch va bläigt det smakat då! Så därför har jag då fram till den här veckan typ sagt att jag aldrig ska börja dricka kaffe, för varför tvinga i sig nåt man inte gillar? Kan nu inte riktigt förklara hur det gick till när jag började dricka kaffe, de vet jag knappt själv, men helt plötsligt så är jag en kaffedrickare! Storsyrran jublar av glädje =)
MEN. Jag ska väl tillägga att jag är en riktig nybörjare på kaffedrickarfronten. Därför är kaffet inte lika gott när jag inte äter nåt till, tex ett kornmo kex, eller något ännu godare som en chocolate chip cookie (godaste kakor som finns för övrigt). Inte heller kan jag säga om kaffet är för svagt eller för starkt eller vad de nu kan vara. Men snart så... (Trots att jag är en rookie så kunde jag känna att McDonalds kaffe inte var någon höjdare alls, det var äckligt. Men caffe latten däremot, den var överraskande god. Dricker gärna en sån igen)
Det är först när jag tycker att kaffe är gott som det är utan något gott till, och när jag börjar dricka det på caféer och liknande, som jag kan börja kalla mig för en äkta kaffedrickare. Det komma nog det oxå tids nog. Första steget på vägen var latten på donken idag =P
tjingeling
