Mitt liv som Fia

Det är så synd om Tuffe, han som är så snäll råkar jämt illa ut. Det är ju för att han är allergisk. Därför får han sår och utslag nästan hela tiden. När det försvinner på ett ställe så dyker det snart upp någon annanstans. Nu de senaste veckorna har han haft ett sår på ena baktassen som inte ville läka, men nu när han fått penicillin och kortison så är det snart borta. Men nu har han istället fått ett litet sår på läppen så den är svullen. Det tar aldrig slut på eländet för vår älskling. Det är så hemskt att en sån liten pys pojke ska behöva ha det så besvärligt.

Sen är det så synd om de andra också. Mulle måste ju vara inne nu, åtminstone till imorn och det är han inte glad över. Vi vågar inte släppa ut Laban och Pelle heller, och de är så ledsna och förtvivlade när de inte får gå ut. De är så lyckliga när de är ute, man ser hur de njuter av det. Men efter det här så blir det väldigt svårt att släppa ut dem.